#nosmiley, vad var egentligen nyttan?

Efter att Jocke Jardenberg genomförde sin #nosmiley-vecka har det gått runt lite tankar i huvudet på mig kring fenomenet. Många har likt Jardenberg tyckt att det skapats ett beroende att visa i smileys vad man vill förmedla och jag skall inte säga att jag inte påverkats av hans frågeställning men det finns två saker som jag vill ta upp i ämnet och de handlar båda om utveckling. Dock genom två olika aspekter.

För det första så handlar det om utvecklingen av nätet och hur vi använder det. Nu för tiden så kommunicerar vi i realtid på nätet. Denna typ av kommunikation har inte funnits tidigare. För att få realtidsinformation förr så pratade man med personen i fråga ansikte mot ansikte eller på sin höjd i telefon. På telefonen kunde man höra den andre personens tonfall vilket är en viktig del i att kunna tolka meddelanden. Morse och liknande har alltid varit för omständligt för att verka som realtidsmedium. Men nu kan man alltså realtidskommunicera utan att själv vara direkt närvarande i någon form hos mottagaren. Detta gör att de meddelanden vi skickar i praktiken saknar en dimension. Därav skapadet av smileys från första början. Vi vill förmedla våra känslor.
Det andra handlar om utvecklingen av människan. Vi människor har funnits ungefär i den form vi är i sedan ungefär 160000 år sedan (och då räknar jag alltså bara "den morderna människan, homo sapiens sapiens). Hur har vi kommunicerat genom tiderna? Genom kroppsspråket! Det utvecklade talspråket i allmänhet och skriftspråket i synnerhet är parenteser i jämförelse och därför är det viktigt att förstå att vi behöver kroppsspråk för att fullt förstå ett meddelande. Självklart går det att tolka texter och förstå dem men det är med hjälp av kroppen som vi kan visa vad vi känner. Som exempel kan ett leende avväpna ett meddelande som annars skulle kunna ses som hotfullt. Glimten i ögat helt enkelt. Eller testa att ställa dig själv framför spegeln och säg "-Lunchmaten var väldigt god." och sen rynkar du på näsan. Helt annat budskap når fram även om orden är de samma.

Därför handlar det inte om ett beroende att använda smileys på nätet utan om en naturlig del i människans sätt att kommunicera, uttryckt genom dagens medium. Att vi människor försöker bli mer och mer intellektuellt avancerade genom språket kommer inte sudda ut vår naturliga vilja att förmedla våra känslor. Där dessa saknas lägger vi till dem och accepterar dem. Smileys är till för realtidswebben för att vi vill det och det är inget fult i det.

Så slutligen var nyttan med #nosmiley-veckan för mig att inse varför jag använder smileys, inte för att sluta använda smileys.

Ps. Den här posten innehåller inte en enda smiley Ds.